Starten på året kändes riktigt bra. Men ju längre in på året det går desto mer nerför går det. Jag hoppas inte det bara är dåliga saker utan att jag känner att det är värre än det verkligen är. Just nu påverkar nog att jag ligger hemma förkyld, med feber och hostandes en hel del i min dipp.

Jag våndas inför kontakten jag måste ta med csn. Samt att jag måste söka en massa jobb. Jag är i alla fall glad att jag har trevliga och bra vänner som hjälper mig medmitt cv och personliga brev.

-It is better to burn out than to fade away

Varför ska ekonomi vara ett så ångestladdat ämne för? Jag kan inte svara på frågan. Nu har jag kass ekonomi igen. Jag vet fortfarande inte hur jag ska klara våren nästa år. Hade ju glömt att räkna på det faktum att även om jag får ett sommarjobb så är det inte säkert att jag får råd att plugga då jag får ju mindre pengar från CSN om jag tjänar för mycket. Och jag börjar få mindre från csn om jag tjänar över 50.000kr på ett halvår och jag behöver ca 60.000kr för att klara våren det är alltså exklusive det jag ska leva på under sommaren också. Så jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig.

Idag fick jag avböja en av de saker jag har sett fram emot mest i år. Att åka på lajvet ”Just a little lovin” (JALL). För att jag inte har råd att betala nu och det känns inte skäligt att jag lånar pengar till det heller. Jag kan bara hoppas för allt i världen att det sätts upp nästa sommar också. Samt att jag har en möjlighet att åka då med. Sen har jag heller inte råd att åka på påskens Camelot läger trots att jag är med och arrangerar lajvet.

Jag har i alla fall haft en riktigt bra helg med min ena älskling. Vi var i Stockholm och gick på lite museum och umgicks sen följde hon med hem och åkte härifrån idag. Saknar henne massor. Vi kommer antagligen inte ha en chans att ses förrän till sommaren.

This part of my life... this part right here? This part is called "being stupid."