Jag har under lång tid funderat på detta. Senaste tiden har det blossat upp mer och mer. Jag vet inte vem jag själv är.

Jag har blivit defensiv och idag tappade jag till viss del fattningen och blev aggressiv vilket jag ångrar. Jag undrar vad det är som har fått mig att gå djupare och djupare ner i något som jag inte vet vad det är. Men bra känns det inte.

Sen vet jag att mycket av mina känslor kommer av min situation och att det blir jobbigare och jobbigare att inte komma någonstans i livet utan stå och stampa på samma ställe.

Jobben jag söker kommer jag ingenstans på. Jag hör ingenting från dem eller får standard svar 1A. Det är väldigt jobbigt att hela tiden bli nekad. Kombinationen med detta och extremt dålig ekonomi och hela tiden leva på gränsen samt att bara kunna ersätta saker när de verkligen faller i bitar. Som jag brukar förklara hur jobbigt det är att leva en lång tid på minimal levnadsstandard. ”De flesta som får hål på strumpor brukar slänga dem och tänka något i stil med jag behöver köpa nya. Medan vad jag tänker efter att jag har slängt mina trasiga strumpor är Fan nu måste jag köpa nya och får ångest över en ny utgift.” Det här är något som tär väldigt mycket på mig i längden. Jag börjar märka det mer och mer.

Vad jag vill göra med min framtid är så långt bort för mig så att det är löjligt. Jag har ingen aning om hur jag ska komma framåt. Jag hoppas just nu att jag bara kan få ett jobb så att jag får en mer stabil ekonomi. Så att jag slipper må dåligt för att mina kläder går sönder.

Jag har vaga idéer vad jag skulle vilja göra. Av dessa så krossas de flesta av möjligheten att studera. Andra krossas för att jag inte har begåvningen.

Känner tyvärr mer och mer att jag börjar förlora vad som är jag. Jag vet inte om jag har så mycket att förlora. Men jag tror verkligen det. Jag hoppas att jag lyckas hitta mig själv och hur jag ska gå vidare med mig själv.

-You wake up at Seatac, SFO, LAX. You wake up at O'Hare, Dallas-Fort Worth, BWI. Pacific, mountain, central. Lose an hour, gain an hour. This is your life, and it's ending one minute at a time. You wake up at Air Harbor International. If you wake up at a different time, in a different place, could you wake up as a different person?

Har precis sett på ett avsnitt av "Förklaring följer: Motor" som handlade om ett helautomatiskt tunnelbane system där tågen kördes av robotar. Det hela såg bra och säkert ut. Dock fick det mig att tänka på någonting. Nämligen filmen "I,Robot" det finns en scen i den som är så talande. Detective Spooner har en idé för en reklam film. Den börjar 13:00 in i detta youtube klipp.

Vilket har en väldigt tydlig poäng. Alltså vi skapar robotar för att ta bort farliga moment för människor men även för att effektivisera och tjäna mer pengar.

Dock så säger Lawrence säger är också en itnressant poäng. "You simple would have banned the internet to keep the libraries open." ÄVen om nu det inte helt stämmer så är innebörden lite i alla fall som att vi måste låta det ske framsteg för annars fastnar vi. Det är väl sant men är det vekligen värt att vi får fler arbetslösa?

Problemet är väl just det att vi alla vill ha billigare och bättre saker. Medan samtidigt vill vi inte att de saker ska bli dyrare.

Det är lite som problemet med det här med alla personer som vill ha högre lön. Varför vill de ha högre lön? Dels är det någon form av konsensus i vårat samhäller att jag ska få mer pengar ju längre jag jobbar med samma sak. Samtidigt så vill du ha högre lön för att produkter som du köper i handeln har blivit dyrare. Eller för att ta ett exempel: Du lämnar in bilen på lagning och tycker att det har blivit dyrt så du går till din chef och vill ha högre lön för att täcka prsiökningen. Din chef säger ja och höjer i sin tur priset på mjölken då du jobbar på arla. Vilket resulterar att bilmekanikern vill ha högre lön då hen tycker att mjölken har blivit dyr. sen när du lämnar in bilen igen så är vi tillbaka på ruta ett och fortsätter att knuffa upp priserna. I en väldigt ond spiral. Problemet är väl att den går bara att bryta på ett sätt och det är om hela världen samtidigt bestämmer sig för att inte vilja ha löneökning. Men de tlär ju aldrig ske. Så vi kommer att få fortsätta att få högre löner varje år.

Law I / A robot may not harm a human or, by inaction, allow a human being to come to harm
Law II / A robot must obey orders given it by human beings except where such orders would conflict with the first law
Law III / A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the first or second law

Vad är det som gör att individer väljer att stödja olika saker och inte andra eller arbeta i liten, eller för den delen stor, skala med olika saker. Det jag tänker på nu är vad är det som gör att du väljer att skänka pengar till WWF för den bengaliska tigerns räkning istället för att hjälpa barnen i Afrika?

Eller för den delen när vi kommer till det lite mindre varför väljer individer att satsa på att hjälpa djurhem istället för människor i nöd. Eller för den delen tvärt om alltså varför väljer individer att hjälpa människor framför djur?

Vad är det som gör att en person väljer att lägga ner en massa tid på att källsortera och tänka på miljön, men samtidigt kör bil trots möjligheter att åka kommunalt eller cykla eller för den delen äter kött och på så sätt hjälpa miljön mera.

Varför väljer personer att bli vegetarianer eller veganer? För att rädda djuren? För att de inte vill skada dem? Väljer dessa då att köpa bra odlade grönsaker oavsett om det gäller att det är bra för miljön eller för bonden som odlar det?

Vilket val gör du och varför?

Det här är inte ett påhopp mot någon utan mest funderingar just hur andra tänker, framför allt då varför andra väljer A framför B eller kanske ingenting alls?

-Hes rescued now, its done with.

[pause]

I had no choice.

-You chose not to tell me.

-I couldnt. It wasnt your burden to bear.

-But I did bear it, didnt I? I just didnt know what it was. I thought...

-You thought I loved him.

-If you make your choices alone... how can I trust you?

[pause]

-You cant.

När det nu ser ut som det gör i mitt liv utan jobb och ingen ekonomi och det känns helt jävla omöjligt att få jobb trotts att jag söker en massa olika jobb på olika ställen i Sverige och så vidare. Så förstår jag att vissa försöker att hitta en utväg genom att stjäla saker eller till och med grövre brott. Men framför allt så tror jag att det är lätt att se möjligheter och kanske ta tillfället i akt när möjligheter skapas. Så som en helt obevakad handväska eller t ex att ta lite extra mat när det handlas mat med självscanning.

Jag hoppas att det är få som gör det här, tror dock att det är ganska vanligt med att shoppa lite extra på självscanningen utan att scanna det. Det har säkert slinkt ner något som jag inte har betalt för, detta helt av misstag när scannern inte har gått in och jag inte har noterat det, men inget jag skulle göra planerat.

Det är nog dock väldigt lätt att göra när ens egen situation är körd i botten och det är otroligt svårt att se någon ljusning i slutet på backen.

Min förhoppning är istället att det uppkommer flera jobb, så att ens sådana här tankar inte ens behöver skapas.

-How fast can you put something together from what I just slipped you?
-It's done.
[They slowly leave the crime scene]
-Hey, is Danny about?
-Yeah, he's waiting around the corner.
-Oh, that's terrific! It will be nice working with proper villains again.
[turns and shouts]

-Everybody down, now!
[they break into a run as explosions rock the crime scene]
-Ha-ha-ha! They weren't expecting that shit!
-Nice work.
-Oh, thank you.

Varför blir det så att jag bli socialt osocial. Alltså varför känner jag mig så jävla osocial men samtidigt så känner jag att jag vill umgås och vara social med andra?

Detta är så otroligt paradoxalt. Varför kan jag inte bara få vara osocial i ett par dagar och sen kan det vara över? Utan att samtidigt känna att jag verkligen vill umgås med andra.

Vi får väl se om jag kan komma ur det hela. Det göre jag nog snart ska ni se.

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.

I hate the way you drive my car.

I hate it when you stare.

I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.

I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.

I hate it, I hate the way you're always right.

I hate it when you lie.

I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.

I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.

But mostly I hate the way I don't hate you. Not even close, not even a little bit, not even at all.

Igår var det den femte november och jag passade på att tillsammans med kärleken se "V for Vendetta" något som jag funderade över är just den här scenen:

Den är otroligt sorglig men samtidigt väldigt vacker. Det värsta är att jag tror till viss del att vi är på väg in i ett sådant samhälle där skräcken emot de som är annorlunda eller till och med är oliktänkande.

Samtidigt så vet jag att det finns grupper som kämpar emot det här åsikterna och ideologierna. Samt försöker informera samhället om det som är annorlunda och utanför normen. Detta värmer mycket i hjärtat. Önskar att samhället skulle kunna börja acceptera människors val, speciellt när det är sådant som bara påverkar de som är inblandade. Oavsett om det gäller kärlek, sex eller andra relationer.

Mycket kärlek till de underbara människorna i min närhet.

Not anymore. Remember, remember the 5th of November.

The gunpowder, treason, and plot. I know of no reason why

the gunpowder treason should ever be forgot.